En till bild…

Änglavingarna och den vita klänningen tillhör mig (fotografen).

Jag tycker personligen att den översta bilden är rent för ljus och intetsägande tyvärr. 

Den andra bilden tycker jag nog att hela mamman skulle vara med. Men en bra bild annars :) 

Skriv gärna vilken typ av kritik du vill ha. Nybörjare , medel eller hård:)

En av grunderna i all fotografering är att exponera rätt. En andra grund är att få skärpan rätt. En tredje grund är att ha lite koll på histogrammet. Du har trist nog inte koll på någon av dessa grunder.

Du har använt manuell vitbalans och har nog vitbalanserat något fel.
Du har ställt in på spotmätning och det är ett bra läge, men var har du mätt?

Ledsen, men det här är inte riktigt bra.

Hej på er som svarat! Detta är fotograferat i studio, så spotmätning är ointressant. Bilderna är redigerade i ACR… så vitbalansen OCH exponeringen är ljusterad i efterhand i redigeringen. (vet ni vad RAW är?) Att använda histogrammet är ju bara skrattretande när man fotograferar väldigt ljusa eller väldigt mörka bilder. På bild ett har jag justerat skärpan åt "fel" håll så den är med mening konstnärligt "suddig". Bilderna är även lite redigerade i CS5, men i huvudsak ACR. Eran okunskap är uppmärksammad.

Hur man kan tycka att första bilden är intetsägande går över mitt förstånd, men vi är väl alla olika. Jag tycker det är en estetiskt mycket tilltalande bild, till skillnad från alla bilder skapta efter konstens alla regler (citationstecken bortlämnade med flit) om exponering, skärpa, kontraster, färger osv. Det torde framgå för ett erfaret öga att avsikten med redigeringen snarare är att förstärka bildens känsla än att göra den "transparent" som en produkt- eller inredningsbild. (Jag använder uttrycket "transparent bildbehandling" om bildbehandling med målet är att förmedla bildens motiv till betraktaren med största möjliga äkthet, som om fotografiet vore ett nyputsat fönster till motivet).

En sak hindrar mig dock från att höja bilden för högt till skyarna; jag uppfattar att den i första hand avbildar en misslyckad (del av en) fotosession snarare än en liten ängel. Ansiktsuttrycket, och det faktum att hon är på väg bort skriker "det här tycker jag inte om och jag vill inte vara med längre!". Som en del i en uppsättning av 3-4 bilder, där de andra är mer lyckade rent uttrycksmässigt, kunde den dock funka bra. Uttryck finns det också gott om i den här bilden, men det blir lite fel ändå när det som sagt berättar mer om fotosessionen än nåt annat.

Den andra bilden skapar en hel del associationer och jag tycker den är mycket väl komponerad. För mig skulle den inte alls funka lika bra utan detta tajta utsnitt, då bildens punktum, huvudrollsinnehavaren, är flickan som vilar huvudet mot mammans tröstande axel. Mamman spelar en biroll, och därför stör inte beskärningen av henne mig, speciellt inte med tanke på att flickan med vingarna är placerad enligt gyllene snittet. Men min uppfattning av den här bilden påverkas också av föregående bild, som ju till viss del förklarar denna.

Så jag vet inte om de här bilderna är modellfoto i strikt bemärkelse, utan snarare dokumenterande bilder av en fotosession. Men jag förstår att mamman gillade dessa bilder just för att de är så känsloladdade.

Det här blev lite roligt och engagerande. Bilderna är fotograferade i studio där spotmätning är ointressant och likväl är spotmätning använt.
Och jo, jag vet vad RAW är.

Om man justerar vitbalansen i efterhand borde väl målet vara att få en någorlunda hudfärg.

Att använda histogrammet är inte skrattretande om man vet vad det säger. Konstnärligt suddig? Vad menas med att uppnå konstnärlighet genom att lägga till oskärpa?

Att min okunskap är uppmärksammad tar jag mycket lätt på, jag är inte konstnär utan fotograf med konstnärliga ambitioner.
#6, jag skulle inte ens drömma om att ha synpunkter på din bildsyn eller bildtolkning utan håller helt med om att detta är känsloladdade bilder av betydelse för motiven. Och som som dokumentärbilder fungerar de bra. Men jag tror inte de var menade som dokumentärbilder utan som stor fotokonst och de är inte enligt min enkla mening.

I Nikon kameror är spotmätning en av 3 möjliga val. 

I Canon finns 4… 

Men det spelar ingen roll i studio när man mäter ljuset 

med en ljusmätare. 

Man kan ju inte välja att välja inget av dessa val… DÄRFÖR  är 

likväl spotmätning använt. 

(jag har jämt kameran inställd på spotmätning… på det sättet 

kan jag mäta ljuset i kameran, när jag fotograferar onlocation i 

naturligt ljus, i valda delar av bilden och innan jag tar bilden veta 

om bilden blir över/underexponerad för mycket för att kunna 

räddas i ACR… för i ACR kan jag rädda de delar i bilden som är 

överexponerade 1,5 steg… men underexponerade delar går det  

att rädda ända upp till 5 steg). 

Jag vet vad histogrammet visar. Har du fotograferat High Key? 

Bakgrunden är överexponerad 2 steg och modellen 1/2 steg 

för att släta ut och linjer och skuggor (i efterredigeringen har jag 

gjort bakgrunden gråaktiga på dessa bilder, originalen är kritvita) . 

Vad visar histogrammet då? (att bilden är väldigt ljus…ha ha) 

"Vad menas med att uppnå konstnärlighet genom att lägga till oskärpa?" 

Menar du allvar med den frågan?! 

"Om man justerar vitbalansen i efterhand borde väl målet vara att få en någorlunda hudfärg"….. Du skriver att du är fotograf med konstnärliga ambitioner. Du beskriver dig själv som en dokumentärfotograf, skulle 

jag vilja påstå! Var är dina konstnärliga ambitioner??? 

Prova att bryta mot några "fotoregler" så kanske du får lite 

konstnärliga bilder! 

Tidigare tog jag bilderna så som jag ville ha som slutresultatet 

direkt i kameran… 

Men jag har mer och mer gått över till att göra "korrekta" 

exponeringar i kameran och sedan redigerat i ACR och CS5 till 

den bild jag vill ha som slutresultat. För en korrekt exponerad 

bild går att göra vad som helst med sedan i redigeringen. 

Kan tillägga att jag fotograferade analogt ända fram till 2011 och 

framkallade s/v i mörkrummet själv (och höll i kurser i att framkalla 

s/v i mörkrum). 

Fastän jag redigerat bilder i photoshop i några år så är jag fortfarande 

nybörjare, det vet jag mycket väl. 

Jag har bara gått några grundläggande kurser… resten är självlärt. 

Det skulle vara kul att gå någon avancerad kurs i hur man redigerar 

hud/hår/modeller…….. men det är inte billigt. 

Bild ett skulle kunna kallas fotokonst. 

Bild två skulle kunna kallas dokumentär. 

Tycker jag! 

Eller vad tycker ni? 

Jag ställer in skärpan i ögat på modellen… 

Mamman hade tänkt sig att hennes dotter skulle sitta/ligga och se 

lite drömmande ut… 

Alla som har fotograferat barn vet att det inte är så enkelt. 

Förra gången jag plåtade detta barn så (studio då också) satt 

hon och lekte, bla i en stor grön "beenbag" och fick bara vara 

sig själv och leka. Då blev det många bra bilder. 

Jag visste redan innan plåtningen att kraven på barnet att hon skulle 

se drömmande ut, var lite för höga och det hade jag sagt till mamman. 

Men hon ville göra ett försök iallafall. 

Under fotograferingen var jag mindre glad över att flickan grät. 

Även när jag såg bilderna första gången i datorn… men när de 

fått "vila" lite och jag tittade på bilderna med andra ögon så blev 

jag mer och mer nöjd med några av bilderna! 

Från början var det ju inte tänkt att kalla sessionen "crying angel"… 

så till en del blev plåtningen "misslyckad"… men några av de 

"misslyckade" bilderna blev mycket lyckade i slutändan  :) 

Bla en svartvit version av bild två sitter på väggen hemma hos dem. 

Bild ett kommer att finnas med i en utställning i galleriet "glashuset" i 

Ludvika i slutet av denna månad.

Vad som är konstnärlig eller inte är väl rätt individuellt tycker jag? :)
Jag gillar dina bilder. Personligen skulle jag kanske inte redigerat så, men det är en smaksak bara. 
Gillar andra bilden också. Gillar att mamma inte är fullt med i bild, lite vid sidan av, men ändå ack så viktig och betydelsefull för barnet i fråga.

Det är väldigt sällan man kan peka ut ett enskilt verk som konst, utan att känna till hur den som har utfört verket arbetar och känner till övrig produktion. Bland dem som sysslar med konst är det ju lika vanligt som bland exempelvis fotografer som inte anser sina bilder som konst, att kassera det som man inte riktigt lyckas med. Oftast är det att man inte har lyckats gestalta det man tänkte sig, och ibland är det rent tekniska aspekter, som att lerskulpturen sjönk ihop.

Ett vanligt sätt att bedöma andras verk är att man gör det utifrån sig själv, och från sin egen erfarenhet av mediet, skapandet och utifrån sin känsla för såväl komposition som motivet i sig. Det är knappast något fel i det, men i andra sammanhang är kritiker ofta helt obevandrade i den skapande delen av konsten de bedömer, och bedömer mer efter vilka känslor verket ger dem.

På ett forum som det här är vi väl tämligen befriade från den vanliga typen av konstkritiker, de som inte själva förmår skapa, men har mage att bedöma andras försök att skapa något.

Jag ser det som väldigt intressant med det mothugg som TS har givit, och det ger mig en dejavu-upplevelse, där jag ser tillbaka på kritiken jag fick på en bild för länge sedan i forumet Foto i Fokus, en bild som inte var tänkt för kritik, men som mer var ägnad att framkalla ett litet leende hos betraktaren, genom textbudskapet på motivet.

Jag reagerade då också ganska skarpt emot kritiken, som jag upplevde som rent elak, en uppfattning som sedan dess har stärkts.

Här ser jag ingen elakhet i Tommys kritik, men en viss okänslighet, som faktiskt sedan stegras i kommentaren från TS. TS använder oprecisa uttryck, som "överexponering" om någonting som jag misstänker är något helt annat. Tydligen är bilden ett försök i High Key, vilket enligt min mening inte är helt lyckat tekniskt, kanske beroende på bristen i precision i tekniskt hänseende på såväl begreppet Hight Key som exponering (överexponering).

Jag tycker att det spjälkas till minst två teman att diskutera djupare, där den tekniska biten tillhör det som väldigt många har nytta av att lära sig, medan den rent bildmässiga i mycket högre grad bygger på subjektivitet och vad man helt enkelt tycker om. Jag tycker till exempel inte om den första bilden, mest för att den visar något som jag helst inte skulle vilja se, ett barn som har blivit väldigt upprört över någonting, som av allt att döma är själva situationen, fotograferingen. Om jag försöker se förbi det, så är kompositionen och övriga tekniska brister det mest uppenbara, och motivmässigt ställer jag mig väldigt frågande till att hänga på ett barn änglavingar.

Det finns en tradition i latinska länder med katolsk bakgrund där barn med vingar ofta har avbildats, och vi ser det i kyrkokonsten från flera århundraden. Bland folk i de länderna är det vanligt att se de avlidna som "andar", som är med oss på många sätt, och också i flera afrikanska kulturer brukar man erbjuda lite av sådant som är åtråvärt till sina andar, När man dricker så häller man ut lite grann, till sina förfäder, och andra rituella offer följer samma mönster. Man ger till andarna.

Och i de här kulturerna har det liksom hos oss varit vanligt att barn har dött tidigt, ofta strax efter födseln, och mycket ofta inom det första levnadsåret. De barnen har man betraktat som små änglar, och de kan ha varit ursprunget till de vingklädda keruberna, även om änglar eller keruber inte alltid kläs i vingar. Men kopplingen inom latinsk kultur är stark, el angelito är ett dött barn. En bild av ett barn med vingar väcker genast den associationen, och de två bilderna i sekvens förtar inte det, utan snarare förstärker det.

För min egen del skulle jag se det som en dålig idé att fotografera ett barn som jag hängde vingar på i high key. Det är den mest troliga förklaringen till att jag inte tycker om bilden. Jag tycker inte om bildidén.

Om det handlar om konst kan jag inte yttra mig, förrän efter att ha sett mer, en "body of work" som det brukar uttryckas på engelska. Liksom en enda bild av en fimp knappast skulle ses som konst, förrän man har sett den samlade produktionen av Irving Penn.

Den tekniska biten om "överexponering" eller "underexponering" och high key eller low key tror jag är bättre att dra i en egen tråd. Den hör så klart ihop med själva konsten, fotokonst, och på Foto i Fokus har vi i alla fall en deltagare som har lyckats gestalta bilder väldigt bra med de tekniska dragen, även om motiven inte är modeller, utan bakverk.

Jättefint foto! Alla änglar har inte en lätt kamp att utkämpa 🙂

Motivet i sig är bra och alla har vi olika uppfattningar och bildseende.

Får man låna bilden någon minut och kanske visa sin syn på det hela?

MVH Julle - http://www.bildeffekt.se

#12 

Det går bra. Kör på!  :)

Jag gillar den första bilden mycket.  Dels för att den känns lite som en målning , och att ansiktsuttrycket är oväntat . Kanske hudtonerna kunde vara mindre röda.

Lånade bilden en liten stund för att kunna ge ett exempel på färghantering m.m, men det är ju upp till var och en är lika bra att säga ;-) men jag själv tycker det är lättare att visa vad man menar visuellt än om än om man förklarar i ord och tankar.

Gjorde detta lite snabbt men hoppas det går bra ändå ;-)

MVH Julle - http://www.bildeffekt.se