Jag har bara fotat ett bröllop själv och det var bara lite efter jag började fota..det gick sådär..dom blev nöjda i alla fall och det är väl det viktigaste.

Men…jag har praktiserade som assistent hos en fotograf i 8 mån (slutade 31 aug) så jag har varit med på några bröllopsfotningar iaf.

Tyvärr så blir ju en del stela som pinnar när man ställer dom framför en kamera så man får väl helt enkelt försöka läsa av dom..snacka o skoja lite ( vilket jag tror du gjorde).

Han brukade säga till dom att killen skulle viska nåt lite snuskigt i örat på henne och sen tvärtom..det funkade bra.

Nu vet jag ju inte alls hur dina bilder ser ut….men jag tycker inte att det viktigaste är att dom tittar in i kameran, även om man naturligtvis vill ha något sådant foto.

Det viktigaste är att känslan finns där..att man ser kärleken mellan dom.

Bröllopsfoto är kanske en av de svåraste grenarna inom sporten fotografering. Paret är ofta nervösa, självupptagna och har tankarna på annat håll. 

Jag skall ge dig några av mina tankar kring problemen.
Ta bilderna innan eller efter vigseln? Kan jag hitta en bättre miljö än studion? Hur mycket skall jag regissera, hur mycket kan vara spontant? Vilket objektiv ger dig bäst avstånd till paret? Hur "närvarande" skall jag själv vara? Vad förmedlar jag själv av nervositet/osäkerhet? Hur mycket pysslar jag med kameran och annan teknik?

Jag förmedlar mer av mina känslor till modeller än vad jag själv normalt uppfattar och detta smittar av sig. Det går aldrig att uppmuntra och berömma för mycket. Blir jag lite missnöjd och orolig över resultatet så kommer det att synas på modellens agerande.

Det var inte mycket till konkreta råd jag hade att komma med men om du tar detta med dig vid nästa fotografering så blir det säkerligen inte sämre resultat.

Tack!

Ska fundera på vad ni skrivit, det ligger en hel del i det som är bra att tänka på.